Svensk ordbok 2009, webbversion

stop substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en stop·et1typ av mycket stort dryckes­kärl mest histor.hush.tennstopman höjde stopen till hans ärade tömde sina stop○äv. med ton­vikt på inne­hålletdricka ett stop ölett stop (ngt), ett stop (med ngt)sedan 1483inventarieförteckning på Viborgs slott (Grönblad)fornsv. stop; av lågty. stop med samma betydelse; besl. med 1stupa 2ett rymd­mått på ca 1,3 liter mest histor.mått.halvstopett stop (ngt), ett stop (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagen