Svensk ordbok 2009, webbversion

stoppa [ståp`a] verb ~de ~t stopp·ar1ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad förhindra genom­förandet av ngn verksamhet e.d. NollJFRcohyponymhejdacohyponymavstyracohyponymstanna 2cohyponymavvärja stoppknappstoppa matchenstoppa rätte­gångenstoppa leveransernahon försökte stoppa tidnings­artikelnstoppa (upp) an­fallet○äv. med avs. på person, spec. i fråga om förflyttningstoppsträckahon blev stoppad av polisen för fort­körning○äv. med avs. på maskin, naturlig process e.d.stoppa motornstoppa blödningenstoppa (upp) ngn/ngtsedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. stoppa; av lågty. stoppen och senare av eng. stop med samma betydelse; trol. besl. med stoppa ’fylla’ 2upp­höra att fungera Nollmotorn stoppade plötsligt○äv.stanna vard.bilen stoppade fram­för portenstoppasedan 18023härda ut Nollhan stoppar inte länge till för pressen○äv.förslå om pengar m.m. vard.det stoppar inte med 1000 kronorstoppa för ngt, stoppa med ngtsedan 17784fylla helt med mjukt inne­håll kokk.stoppa korven stol med stoppad sits○spec. med avs. på pipafylla med tobak han stoppade omsorgs­fullt pipanstoppa ngtsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. stuppa, stoppa; av lågty. stoppen med samma betydelse; trol. av lat. stuppa´re ’stoppa med blånor’ 5laga (hål i strumpa m.m.) genom att sy handarb.stoppgarnstoppa strumporstoppa ragg­sockorstoppa ngtsedan 1669se stoppa 4 6ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in, ner, undan placera ngt i ngt NollJFRcohyponym2sticka 2 stoppa händerna i byx­fickornastoppa brevet i brev­lådanstoppa in ett mynt i automatenstoppa ner glas­ögonen i fickan○äv.placera på viss plats stoppa barnen i sängstoppa undan knivenstoppa (in/ner/undan) ngn/ngt (ngnstans)sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletLäke- och örte-böckerse stoppa 4 Subst.:vbid1-343149stoppande, stoppning; 1stopp (till 1 + 2)