Svensk ordbok 2009, webbversion

sto`rfurste substantiv ~n storfurstar stor|­furst·en(titel för) manlig med­lem av tsarfamiljen i det gamla Ryss­land samh.yrk.JFRcohyponymfurste storfurste (av ngt)sedan 1501framställningar av ryska sändebud till kung Hans och rikets råd i Stockholm (Grönblad)fornsv. stor förste