[står`k-]
verb ~de ~t
storkn·ar●vara nära att kvävas
el. känna sig så
fysiol.äta så man storknarhon skrattade så hon storknadestorknasedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. storkna ’stelna; kvävas’, till storkin ’stelnad’; besl. med stark
Subst.:vbid1-343473storknande,
vbid2-343473storkning