Svensk ordbok 2009, webbversion

storm [står´m] substantiv ~en ~ar storm·en1(väder med) mycket hård vind meteorol.JFRcohyponymkulingcohyponymorkan stormcentrumstormpiskadhöststormsandstormsnöstormökenstormnordlig stormen rykande stormblåsa upp till stormvinden ökade till full stormstormen bedarrade○spec. (i fackspr.)vind­styrka på 21–32 m/s stormbystormstyrkastormvarning○äv. bildligt, spec. om häftig opinions­yttring e.d.folkstormjubelstormkritikstormtittarstormen storm av protester mot ned­skärningarna○spec. äv. om häftig känslakänslostormen storm av känslor i hans brösten storm i ett vattenglasstor upp­ståndelse för ingen­ting​ debatten om naken­chocken i tv-programmet var bara en storm i ett vatten­glas lugn i stormen!var lugn!​ Lugn i stormen! Alla får plats på bussen lugnet före stormense2lugn 1 så vind och skörda stormse1vind 1 sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. stormber ’o­väsen; strid; storm’; gemens. germ. ord; besl. med 1störa 2häftigt militärt an­grepp komm.mil.stormanfallstormhinderstormtruppstaden togs med storm○äv. bildligt, spec.det att snabbt vinna ngns sympati han blev tagen med storm av hennes charm○spec. äv.an­stormning de lyckades rida ut stormengå till storms mot ngn/ngthäftigt an­gripa ngn/ngt​ för många fram­stod popen som vulgär efter­som den gick till storms mot allt som tidigare an­setts som god smak sedan ca 1430Själens tröst3cylinder­hatt kläd.sedan 1878urspr. skämtsamt efter militär huvud­bonad an­vänd vid stormning