Svensk ordbok 2009, webbversion

storma [står`ma] verb ~de ~t storm·ar1blåsa mycket häftigt meteorol.det stormade hela natten○äv. bildligt, i ut­tryck för intensitet, häftigt skeende o.d.stormande applåderen stormande succéstormande jubeldet stormade kring den nye teater­chefen○spec. äv. i fråga om häftig känslaen stormande kärleks­historiastorma (kring ngn/ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. storma 2an­falla för att in­ta befästning e.d. mil.fästningen stormades○äv.ofta med partikel, särsk.fram, in hastigt rusa fram (till) fansen stormade scenenhan stormade in i rummet○äv. bildligten dag stormade hon in i hans livstorma ngt, storma (fram/in) (ngnstans)sedan förra hälften av 1400-taletEtt fragment af Konunga-StyrelsenSubst.:vbid1-343546stormande, stormning (till 2); storm (till 1)