Svensk ordbok 2009, webbversion

sträck substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sträck·et1följd Nollseseföljd 2 hon var vaken flera nätter i sträckhon vann SM tre år i sträcki sträcki ett sträckutan av­brott​ att sitta stilla åt­tio minuter i ett sträck är svårt för både barn och vuxna sedan 1872till 2sträcka 2grupp fåglar som flyger i rak och bestämd riktning t.ex. vid årstidsvis flyttning, vid förflyttning mellan betes­platser el. under parnings­lek zool.flyttfågelssträckhöststräckmorkullssträckhon såg ett sträck änder in­åt land○äv. om så­dan flygningen flock vild­gäss på sträck söder­ut○äv. om plats el. tid för så­dan flygningskjuta mor­kullor på sträcksedan 17483i­hållande dragning vid behandling av skada på skelettben Nollsträckbehandlinghon fick ligga med benet i sträck efter o­lyckansedan 1792Beträffande stavningsproblem (streck/sträck), se stilruta för brädd.