Svensk ordbok 2009, webbversion

1strä`va verb ~de ~t sträv·ar●an­stränga sig för att upp­nå visst önskat till­stånd Nollsträva efter maktsträva efter att bli bättreman måste ha ett mål i livet att sträva mot○äv.ta sig fram med an­strängning sträva upp­för en lång backede strävade mot snål­blåsten och regnet○äv. i fråga om tänkt rörelsepeka åt visst håll torn­spiran strävar mot himlensträva (efter ngt/att+V), sträva (mot ngt), sträva (ngnstans)sedan 1675av lågty. streven ’sticka upp; sträcka sig; an­stränga sig’; till sträv; jfr streber Subst.:strävande; strävan
2strä`va substantiv ~n strävor sträv·an●sned­ställt stöd som stöttar en (lutande) vägg spec. in­om gotisk arkitektur arkit.strävbågesträvpelaresedan 1756av ty. Strebe med samma betydelse; till 1sträva