Svensk ordbok 2009, webbversion

stråk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en stråk·et1väg där människor ofta går eller färdas trafik.JFRcohyponym1bana 1 gångstråkpromenadstråktrafikstråkturiststråkkärleks­parens stråk i parkendet nya stråket med kaféer och restauranger○äv. om djurs vandrings­vägarviltstråkälgstråksedan 1591bildn. till stryka 2bandliknande före­teelse utan fast form; ofta i luft el. vatten Nollgröna stråk i stads­bildenröda klippor med vita stråk av fågel­spillning○äv. om känsla e.d. som kan liknas vid ett vind­dragett stråk av allvar i komedindet fanns ett stråk av melankoli i hans röstsedan 17303svepande arm­rörelse med stråke på fiol etc. musiknedstråkuppstråk○äv. om liknande rörelse vid måleripenselstråksedan 1802