Svensk ordbok 2009, webbversion
strå`lögd
adjektiv strålögt
strål|ög·da●vars ögon tycks stråla
vanligen av glädje
ngt åld.sedan 1842Nu var på annat betänkt strålögda gudinnan Atena Hän till den ädle Odysseus’ palats hon ställde sin kosa.Homeros, andra sången ur Odysséen (översatt från grekiskan av Erland Lagerlöf 1908)