Svensk ordbok 2009, webbversion

strå`le substantiv ~n strålar strål·en1linje av synligt ljus optik.strålknippelaserstråleljusstrålesolstrålemorgon­solens första strålar letade sig in genom gardin­springankvälls­solens sista sneda strålar○äv. om (tänkt) linje av vissa an­dra våg­rörelserröntgenstråleinfra­röda och ultra­violetta strålar○äv. om värk som tycks breda ut sig längs linjer (strålar)smärtan sköt ut i strålar från högra tinningen○äv. bildligt om ngt positivt, glatt, ljust etc.strålögden stråle av hoppsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. strale, stral ’stråle; pil’; av lågty. strale ’pil; gadd’; trol. besl. med strand 2smal ström av vätska som far ut med kraft hush.salivstrålevattenstrålestrålen från brand­sprutan○äv. om liknande ström av annat än vätskajetstråleen fin stråle av sandsedan 17483vanligen i sammansättn. lång­smal del av före­mål som sticker ut el. springer fram från ngt som kan upp­fattas som centrum mat.benstrålefanstrålefenstråle○spec.kil­formig del av häst­hov sedan 16874en­dera halvan av en rät linje som ut­går från en punkt i en viss riktning (och inte är begränsad i denna riktning) NollJFRcohyponym1sträcka 1cohyponymlinje 1 sedan 1687