substantiv ~en
stråt·en●vanligen i sammansättn.
färdväg
trafik.JFRcohyponym1bana 1
villostråtde tog en sydlig stråt○ofta mest med tanke på viss aktivitet el. visst syftefriarstråtrymmarstråt○äv. bildligthögt.han har nu kommit halvvägs på livets stråtsedan mitten av 1300-talet SOU; formen stråt 1535Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. strata ’gata; väg’; ur lat. (vi´a) stra´ta ’(väg) som är stenlagd’; samma ord som eng. street, ty. Strasse ’gata’