Svensk ordbok 2009, webbversion

1ström´ substantiv ~men ~mar strömm·en1snabbt rinnande vatten­drag geogr.JFRcohyponymflöde Motala ström○äv.snabbt rinnande del av vatten­drag eller vatten­samling strömvirvelhavsströmmedströmmotströmundervattensströmen stark ström går utan­för kustenbåten hade förts syd­vart av strömmenhon försökte simma mot strömmen○äv. om annan (häftigt) rinnande el. flödande före­teelseluftströmtårarna rann i strida strömmar ner­för kinderna○äv. bildligt om stor mängdflyktingströmtrafikströmvalutaströmen strid ström av böcker från det lilla förlageten aldrig sinande ström av idéerfölja med strömmengöra som alla an­dra​ hon står för sina å­sikter och vägrar följa med strömmen gå mot strömmengå sin egen väg​ före­taget går mot strömmen och ny­anställer fem­tio personer kär(r)ingen mot strömmensekärring sedan 1000-taletrunsten, Attmar, Medelpad (Hellbom)runform straumi (dat.), fornsv. strömber, strömer; gemens. germ. ord, urspr. bildat till en ord­rot med bet. ’flyta’ 2förflyttning av elektroner och joner i en ledare eltekn.fys.JFRcohyponymelektricitetcohyponymel strömavbrottströmförandeströmförbrukningströmstötbatteriströmlikströmstarkströmsvagströmväxelströmelektrisk strömslå på strömmenbryta strömmenfrysen drar mycket strömsedan 1787
2ström´ adjektiv ~t ●vanligen neutr. häftigt rinnande om vatten(drag) admin.geogr.det är strömt mitt ute i älvensedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. strömber; till 1ström