verb ~de ~t
ströv·ar●ibl. med partikel, t.ex.omkring
gå långsamt utan ngt speciellt mål
NollJFRcohyponymstrosacohyponympromenera 1cohyponymspankulera
ströva i skogenhan älskade att ströva fritt i orörd naturgaseller och antiloper strövade omkring på savannenströva (omkring) (ngnstans)sedan 1719trol. av äldre da. strøve ’plundra; röva; ströva’; av ty. streifen ’ströva omkring’
Subst.:vbid1-346017strövande