Svensk ordbok 2009, webbversion
stra`ma
verb ~de ~t
stram·ar1spännas ut och kännas för liten
särsk. om (tyg i) klädesplagg
kläd.JFRcohyponymspänna 3
sidenet stramade över bröstetbyxorna var för små och stramade i grenenstrama (ngnstans)sedan 18472ofta med partikel, särsk.upp, åt
sträcka (ngt) med kraft
NollJFRcohyponymspänna 1
strama åt skärpetpudeln stramade i kopplet○äv. bildligtspråket i avhandlingen var för vardagligt och behövde stramas uppstrama (åt/upp) ngt, strama (i ngt)sedan 1746Subst.:vbid1-344282stramande,
vbid2-344282stramning