Svensk ordbok 2009, webbversion

strejk substantiv ~en ~er strejk·en●organiserad ned­läggning av arbete i syfte att ut­öva på­tryckningar på arbets­givaren arb.samh.JFRcohyponymarbetsnedläggelsecohyponymblockad 2 strejkkassastrejkkommittéstrejkledarestrejkmötestrejkrättstrejkvarselgeneralstrejkpunktstrejkstorstrejksympatistrejken lands­omfattande strejkvarsla om strejkgå i strejkut­vidga strejkenav­bryta strejkenstrejker och o­ro på arbets­marknadenarbets­givarna besvarade strejken med lockout○äv. om annan vägran el. protest­yttringhungerstrejkköpstrejkskolstrejkvalstrejkvild strejkstrejk som inte är god­känd av fackförbundsledning​ flyg­teknikerna genom­förde en vild strejk med krav på 20-procentiga löne­lyft sedan 1846av eng. strike med samma betydelse, till strike ’slå’; nära besl. med streck; jfr strike