Svensk ordbok 2009, webbversion

stress substantiv ~en stress·en●(an­strängande om­ständigheter som fram­kallar) på­frestningar både fysiskt och psykiskt; ofta i sam­band med högt arbets­tempo och tids­brist psykol.JFRcohyponymhets 2cohyponymjäkt stressfaktorfysisk stresspsykisk stressleva under stressdet moderna livets stressstress och hög personal­omsättning på arbetetsam­bandet mellan stress och hjärt­infarkt○äv. med ton­vikt på det resulterande själsliga (och kroppsliga) spännings­tillståndetstressbesvärstresstillståndstressymptomhon kände o­ro och stresssedan 1950-taletav eng. stress ’tryck; spänning; stress’