Svensk ordbok 2009, webbversion

stress`a verb ~de ~t stress·ar1leva under stress psykol.○äv.jäkta stressa till bussenman ska inte stressa när man turistar i ett främmande landstressasedan 1962till stress 2ofta perf. part. ut­sätta för stress psykol.stressade tunnelbaneresenärerviltet stressades under orienterings­tävlingen○ibl. med ton­vikt på resultatetmed partikel, särsk.i­hjäl, sönder stressa inte i­hjäl mamma!an­fallarna lyckades stressa sönder hemma­lagets försvar○i perf. part. ibl. med konstruktionsväxlingstressade situationerstressa (ihjäl/sönder) ngn/ngtsedan 1959Subst.:vbid1-344642stressande, vbid2-344642stressning; stress