verb ~de ~t
stril·ar1rinna i fina strålar
hush.JFRcohyponymflyta 2cohyponymsila 2
ett ljudlöst strilande sommarregnhon lät duschvattnet strila över ansiktetstrila (ngnstans)sedan 1713sv. dial. strila; till 1stril
2låta rinna i fina strålar
Nollhan strilade vatten över plantornastrila ngt (på/över ngt)sedan 1679Subst.:vbid1-344896strilande,
vbid2-344896strilning;
2stril