substantiv ~n strimlor
striml·an●ofta plur.
liten långsmal bit av ngt
särsk. av föda
kokk.JFRcohyponymremsa
läderstrimlaspäckstrimlariv potatisen i tunna strimlorskär köttet i strimlorstrimlor (av ngt)sedan 1730bildn. till 1strimma
2strim`la
verb ~de ~t
striml·ar●dela (ngt) i långsmala bitar
vanligen genom att skära med kniv; särsk. med avs. på föda
kokk.strimla vitkålstrimla grönsakerstrimla ngtstrimlade lånselån
sedan 1940Subst.:vbid1-344912strimlande