Svensk ordbok 2009, webbversion

strof [strå´f] substantiv ~en ~er strof·engrupp av vers­rader som bildar en naturlig, av­gränsad del av en dikt litt.vet.SYN.synonymvers 2 strofindelningen åttaradig strofform­fulländade strofersedan 1651av grek. strophe´ ’vändning; strof’; jfr apostrof, katastrof