substantiv ~en ~ar
strunt·en●obetydlig person
psykol.yrk.han är en strunt till karl som aldrig vågar säga ifrånsedan 1788till 2strunt
2strunt
substantiv ~et
strunt·et●ngt obetydligt och värdelöst
allmän värderingJFRcohyponymlappricohyponymbagatell
prata strunt○äv. i uttryck för att ngt är lätt e.d.det vore väl strunt om vi inte kunde hjälpa demsedan 1738sv. dial. strunt ’lort; skräp’; av lågty. strunt med samma betydelse
Det är svårt, det är otroligt och obeskrivligt svårt, det överstiger nästan mänskliga krafter, att skriva strunt. Också finner man, att ingen ens bjuder till att göra sådant.Carl Jonas Love Almqvist, ur ett odaterat manuskript; anv. som motto i Gunnar Ekelöfs diktsamling Strountes (1955)