Svensk ordbok 2009, webbversion

strut substantiv ~en ~ar strut·en●kon­formigt i­håligt före­mål ofta av papper; ibl. anv. som behållare hush.strutformadglasstruthon snurrade i­hop en strut som hon fyllde med karamellervill du ha glassen i strut eller bägare?en stjärn­gosse med särk och strut på huvudet○äv. om så­dan behållare med inne­hållhan fick en strut godisen strut (ngt), en strut (med ngt)nyfiken i en strut!det an­går dig inte!som avvisande svar till en allför frågvis personvard.​ Vad ska du göra? – Nyfiken i en strut! sedan ca 1635jfr fornsv. struter ’spets på huvud­bonad’; sv. dial. strut ’strut; lur’; trol. besl. med strutta