verb ~de ~t
strutt·ar●ofta med partikel, t.ex.fram, omkring
gå knyckigt
Nollden gamla struttade fram till bordethönsen struttade omkring och sprätte i markenstrutta (fram/omkring) (ngnstans)sedan 1851sv. dial. strutta ’hoppa; studsa; gå stelt’; besl. med lågty. strutt ’styv’; jfr strut
Subst.:vbid1-345239struttande