Svensk ordbok 2009, webbversion

stry`ka verb strök strukit struken strukna, pres. stryker stryk·er1föra (hand­flata) längs yta på ngn el. ngt zool.JFRcohyponymsmekacohyponymgnida 1cohyponym1klappa 2 hon strök katten över ryggenhan strök med handen över det blanka tygethon strök honom över håret○ofta med ton­vikt på resultat, vanligen att ngt av­lägsnasmed partikel, t.ex.av, bort hon strök bort dammet från fönster­karmenhästen försökte stryka av sig ryttaren mot ett trädstryka ngn/ngt (på/över ngt), stryka av/bort ngn/ngtfå stryka på fotense1fot 1 struket måttsemått 1 stryka eldseeld 1 stryka flaggseflagg strykande åtgångseåtgång sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stryka; nord. ord besl. med grek. streu´gomai ’slits upp; försmäktar’; jfr stråk, stråke 2breda ut ngt tjock­flytande el. krämigt NollJFRcohyponymbestryka 1cohyponymbredacohyponymmåla 1 stryka smör på brödetstryka färg på väggarna○äv. med konstruktionsväxlingstryka plankstryka ngt (ngnstans)sedan ca 1430Själens tröst3släta ut (tyg) med hett stryk­järn hush.JFRcohyponympressa 2cohyponymmangla stryka skjortorstryka gardinerstryka (ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagen4dra streck med penna för att ta bort ngt i en text e.d. bok.hans namn ströks från listanhon strök det sista av­snittet i artikeln○äv. om att ta bort en del av en text med rader­gummi e.d.ofta med partikelnut hon strök ut allt hon hade skrivit○ibl. mer el. mindre bildligtde fick stryka den sista punkten på programmetstryka (ut) ngtstryka ett streck över ngtsestreck 1 sedan 15875ofta med partikel, särsk.omkring förflytta sig smygande eller dold Nollen miss­tänkt mördare sades stryka om­kring i trakten○äv. i fråga om ren rörelsedra fram längs ngt, ofta genom att flyga tunga moln strök över dalenstryka (omkring) (ngnstans)sedan 1649Subst.:vbid1-345251strykande, vbid2-345251strykning (till 1 - 4)