Svensk ordbok 2009, webbversion

stry`pa verb ströp äv. strypte, supinum och perf. part. endast strypt, pres. stryper stryp·er●kväva genom ut­vändigt tryck på halsen så att luft­strupen snörs av samh.tekn.strypgreppstryptagmördaren hade strypt sitt offer med en slips○äv.stänga av flöde av gas el. vätska e.d. strypventilstrypa gasenstrypa olje­tillförseln till värme­pannan○äv. bildligtstrypa den fria debattenstrypa verksamheten genom att dra in an­slagenstrypa ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. strypa; bildn. till strupe Subst.:vbid1-345348strypande, vbid2-345348strypning