Svensk ordbok 2009, webbversion

studen´t substantiv ~en ~er stud·ent·en1person som gått ut gymnasie­skolan pedag.yrk.ny­bakade studenter i vita mössorsedan 1872av lat. stud´ens ’studerande’; till studera 2student­examen ngt vard.pedag.studentskivata studentenefter studenten läste han juridik i Lundsedan 18853person som studerar vid universitet eller hög­skola pedag.yrk.JFRcohyponymstuderande studentlivstudentspex60-talets radikala studentermånga studenter är stressade av tentamenshetsenstudent (på/vid ngt)sedan 1496Stockholms stads tänkeböckerfornsv. student Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår.Inledningsraderna i den s.k. studentsången (text Herman Sätherberg, musik prins Gustaf; första gången framförd 1852)