[stut`s-]
substantiv ~n äv. vard. studsarn, plur. ~, best. plur. studsarna
studs·ar·en●kulgevär för jakt
jakt.JFRhyperonymjaktgevärcohyponymhagelgevärcohyponymdrilling
älgstudsaresedan 1789av ty. Stutzer med samma betydelse, till stutzen ’kapa av, göra kort’; jfr bordstudsare