Svensk ordbok 2009, webbversion

stu`ga substantiv ~n stugor stug·an●mindre (trä)hus vanligen beläget på landet arkit.JFRcohyponymtorp stugknutkolonistugaraststugasommarstugasportstugavärmestugade hyrde en stuga i fjällen under semestern○äv. om (större) rum i (äldre) husvanligen i sammansättn. dagligstugaförstugagillestugastorstuga○äv. om lokal för bestämd verksamhetkaffestugasjukstugatvättstugasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. stugha, stuva ’daglig­stuga; bonings­hus’; nära besl. med eng. stove ’ugn’; av om­diskuterat urspr.