substantiv ~en ~ar
stump·en●återstående bit
av ngt som urspr. var längre
utstr.pennstumprepstumpsnörstumpsvansstump○äv. om annan kort företeelsegatstumpmelodistumpsjunga en stumphan följde landsvägen en kort stumpsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. stumper; gemens. germ. ord; jfr stomp, stympa