substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
stup·et●hög, brant sida av berg
vanligen med tonvikt på risk för fall
geogr.JFRcohyponym2brant
ett brant stupvid randen av ett stupsedan 1878till 1stupa
2stup
adverb
Nollstup i ettideligenvard.
hon sneglade på klockan stup i ett
stup i kvartense1kvart 2
sedan 19392vanligen i sammansättn.
mycket
utstr.stupfullsedan 1854