Svensk ordbok 2009, webbversion

1styl`ta substantiv ~n styltor stylt·an●vanligen plur. stång med fot­stöd, en för var­dera foten, av­sedd för gång en bit ovan­för marken mest anv. som lek­redskap spel.gå på styltor○äv. bildligthan hade långa smala styltor till bensedan ca 1635 i sin nuv. bet.jfr fornsv. stylta ’stöd; krycka’; jfr stolle, stolt, 2stulta
2styl`ta verb ~de ~t stylt·ar●gå stel­bent och o­tympligt som på styltor Nollstylta (ngnstans)sedan 1681Subst.:vbid1-346789styltande