Svensk ordbok 2009, webbversion

stym`pa verb ~de ~t stymp·arvan­ställa (ngn) genom av­huggning JFRcohyponymlemlästa mass­gravar i Bosnien fulla med stympade kropparäv. med avs. på kropps­delhans hand var stympad, två av fingrarna var bortaäv. med avs. på växt e.d.stympade trädstympade grenaräv. bildligtJFRcohyponymrumphugga livet kändes stympat utan honomefterkrigs­tidens stympade familjerefter censurens in­grepp åter­stod bara en stympad version av filmenstympa ngn/ngtsedan 1541av ty. stümpfen, stumpfen, till stumpf ’av­huggen’; jfr stump Subst.:vbid1-346809stympande, vbid2-346809stympning