Svensk ordbok 2009, webbversion

sty`ra verb styrde styrt, pres. styr styr·de1ibl. med partikel som an­ger rörelse­riktning, t.ex.in få (ngt) att ta viss riktning vid förflyttning genom att vrida etc. på spec. an­ordning; vanligen med avs. på far­kost el. for­don psykol.trafik.JFRcohyponymföra 2 styrstångstyrårastyra efter kompassenhur styr du egentligen, vi åkte ju nästan av vägen!han styrde pulkan med ena fotenkrokodilen styr med stjärten○ofta med tanke på rörelse­riktning i stort, med bort­seende från till­fälliga av­vikelserde styrde kosan mot Italienhon styrde stegen hem­åt○äv. med avs. på mindre före­målstöta till (ngt) så att det förflyttas i viss (ändrad) riktning styra bollen i mål○äv. med avs. på kropps­del e.d.han darrade och hade svårigheter att styra handenen skranglig ton­åring som hade svårt att styra armar och ben○äv. bildligtJFRcohyponymstyra 2 han försökte styra in debatten på ett annat temastyra (in) ngt (ngnstans)styra sin tungasetunga 1 sedan 1000-taletrunsten, t.ex. Ärentuna, Upplandvanligen runform sturþi (pret.), fornsv. styra; gemens. germ. ord, nära besl. med styre 2ut­öva av­görande makt över pol.JFRcohyponymdomineracohyponym1leda 3cohyponymanföra 1 han styrde före­taget med järn­handsocial­demokraterna har styrt Sverige under större delen av efterkrigs­tidenborgerligt styrda kommuner○äv. försvagatbestämma över ngn/ngt han försökte styra hennes livhon styr och ställer på av­delningenstyra ngt, styra över ngn/ngtstyra och ställabestämmaofta på ett självsvåldigt sätt​ han styr och ställer på av­delningen sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3på­verka (annat ord) grammatiskt om ord språkvet.○spec.orsaka (viss böjnings­form) hos annat ord i tyskan styr prepositionen ”zu” dativstyra ngtsedan 1753Subst.:vbid1-346829styrande, styrning