Svensk ordbok 2009, webbversion
styrs
´
el
substantiv
~n
styr·seln
●
kontroll över (kroppsdelars) rörelser
Noll
JFR
cohyponym
1
stadga
han hade ingen styrsel på kroppen
en ljus lugg utan styrsel
sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
fornsv.
styrsl
; till
styra
substantiv ~n
styr·seln●kontroll över (kroppsdelars) rörelser
NollJFRcohyponym1stadga
han hade ingen styrsel på kroppenen ljus lugg utan styrselsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. styrsl; till styra