Svensk ordbok 2009, webbversion

sublime´ra verb ~de ~t sub·lim·er·ar1om­vandla (ur­sprunglig drift) till in­riktning på social eller konstnärlig verksamhet särsk. med avs. på den sexuella driften (enl. en teori av Freud) psykol.psykol.sublimera ngtsedan 1912fornsv. sublimera ’förgasa’; av lat. sublima´re ’rena; destillera’, urspr. ’lyfta, upp­höja’; till sublim 2vanligen pass. och perf. part. över­föra (ämne) från fast form direkt till gas­form fys.○äv. om­väntöver­föra från gas­form direkt till fast form sublimera ngtsedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskaSubst.:vbid1-348496sublimerande, vbid2-348496sublimering; vbid3-348496sublimation (till 2)