Svensk ordbok 2009, webbversion

substitution [-∫o´n] substantiv ~en ~er sub·stit·ut·ion·endet att substituera särsk. i fack­språkmat.JFRcohyponymutbyte 1 spec.kemisk reaktion var­igenom en atom eller atom­grupp i en molekyl byts ut mot en annan substitution (av ngt) (med/mot ngt)sedan 1815