Svensk ordbok 2009, webbversion

succession [sukse∫o´n] substantiv ~en ~er suc·cess·ion·en●det att efter­träda ngn samh.○spec.det att träda in i en annan persons rättsförhållanden t.ex. på grund av döds­fall successionsrätt○spec. äv.tron­följd successionsordningsuccessionen var räddad när drottningen födde en sonapostolisk successionden o­brutna arvs­följd som genom tiderna förbinder biskoparna med apostlarnagenom att biskoparna betraktas som apostlarnas legitima efterträdaresedan 1544av lat. success´io ’efter­trädande’, till succe´dere ’gå in under; följa efter’; jfr cedera