Svensk ordbok 2009, webbversion

suck substantiv ~en ~ar suck·en1hörbar kraftig in­andning följd av ut­andning som tyder på trötthet, resignation, sorg el. annan känsla komm.en upp­given sucken långt ut­dragen suckdra en djup suck”Vad synd!”, sade hon med en sucken suck (över ngn/ngt/SATS)dra en lättnadens suckandas (ut) av lättnad​ föräldrarna drog en lättnadens suck när de fick reda på att barnet kommit till rätta dra/utandas sin sista suckav­lida​ innan hon drog sin sista suck donerade hon sin förmögenhet till barncancerfonden sedan slutet av 1400-talet (i sammansättn.)H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckarefornsv. sukker; till sucka 2vanligen i negerade ut­tryck chans vard.Nollmot världs­mästaren har han förstås inte en sucksedan 1960-taletSuckarnas bro.Svensk översättning av den gängse benämningen på bron från Dogepalatset till det forna fängelset i Venedig