Svensk ordbok 2009, webbversion
suck`a
verb ~de ~t
suck·ar●hörbart dra djupt efter andan och släppa ut luften igen
som uttryck för trötthet, resignation, sorg el. annan känsla (ibl. med tonvikt på detta)
komm.hon suckade uppgivetsucka av lättnadhan suckade ofta över deras brist på engagemang○äv. som ett slags anföringsverb”Om jag ändå hade ringt”, suckade honsucka (över ngn/ngt/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. sukka, sokka; trol. besl. med 1suga
Subst.:vbid1-348696suckande;
suck,
vbid3-348696suckan