Svensk ordbok 2009, webbversion

sudd`a verb ~de ~t sudd·ar1ofta med partikel, särsk.bort, ut ta bort skrift i blyerts (med rader­gummi) el. i krita bok.JFRcohyponymradera 1 sudda bort strecketsudda på svarta tavlan○äv. bildligtalla konturer suddades ut av dimmandet gick inte att sudda ut de hemska minnenasudda (bort/ut) ngtsedan 17572festa och dricka alkohol (till sent på natten) vard.serv.han var ofta ute och suddade under studie­tidensuddasedan 1854Subst.:vbid1-348726suddande, vbid2-348726suddning; 2sudd (till 2) Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Sudda sudda sudda sudda bort din sura min. Munnen den ska skratta och va gla. Munnen den ska sjunga, tra-la-la. Munnen har du fått för du ska tralla. Sudda sudda bort din sura min.Refräng i barnvisan Sudda sudda av Gullan Bornemark (t.ex. i förf.:s och Ilon Wiklands Min allra bästa kompis, 1989)