substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
suf·fix·et●betydelsebärande orddel som placeras i slutet av ett ord
men själv vanligen inte kan utgöra självständigt ord
språkvet.SYN.synonymändelse
JFRhyperonymaffixcohyponymprefixcohyponyminfix
avledningssuffixböjningssuffix”-ning” är ett vanligt suffix i svenskan: bakning, skjutning, torkning etc.sedan 1817till lat. suffi´xus ’vidfäst’, till suffi´gere ’spika upp; fästa’; jfr affix, fix, prefix