adjektiv sunt
1som har god hälsa
fysiskt och psykiskt
admin.med.JFRcohyponymfrisk 1
han verkade sund och välmåendeen sund själ i en sund kropp○äv. om handling e.d.en sund och normal aptiten sund och stark kärlek○äv. bildligtförnuftig
sunda åsikteren sund ekonomisk politik○i ett uttryck försvagat till (nästan) rent utfyllnadsordvanligt sunt (bond)förnuft säger att man inte kan ringa klockan 3 på nattenvara vid (sina) sunda vätskorse1vätska
sedan 1480öppet brev utfärdat av Magnus Pedersson med gåvor till Riseberga kloster i Närke (Närkes medeltida urkunder)fornsv. sunder; av lågty. sunt med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
2som främjar god hälsa
med.JFRcohyponymhälsosam
en sund kosthållningsunda vanor med mycket motionett sunt klimatsund (för ngn) (att+V)sedan 1536En sund själ i en sund kropp.Efter en formulering av den romerske skalden Juvenalis (död ca 135 e.Kr.)
2sund
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
sund·et●relativt smal vattenpassage som förbinder två större vatten på samma nivå
el. skiljer en ö från fastlandet el. från en annan ö
geogr.tidvattenströmmarna i sundetljusen på andra sidan sundet○spec. (i namnliknande användning) om passagen mellan Skåne och Själlandvanligen best. f. sing.
ta färjan över Sundetsedan 1000-taletrunsten, Funbo, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform sunti (dat.), fornsv. sund; gemens. germ. ord; bildn. till simma