Svensk ordbok 2009, webbversion
adverb
sunn·an●vanligen i sammansättn.
från söder
geogr.sunnanbrissunnanvind○äv.i söder
sunnanskogsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. sunnan; besl. med 1söder
substantiv,
best. f. ~, n-genus
sunn·an●sunnanvind
meteorol.sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. sönnan