Svensk ordbok 2009, webbversion

su`permakt substantiv ~en ~er super|­makt·enstor­makt med över­lägsna maktresurser vanligen om USA och det forna Sovjetunionen efter an­dra världs­kriget mil.samh.JFRcohyponymvärldsmakt supermakternas kapp­rustning på 1970-taletefter Sovjetunionens fall fanns bara en supermakt kvarsedan 1962