Svensk ordbok 2009, webbversion

sur adjektiv ~t 1som inne­håller syra och där­för (ofta) har smak som på­minner om ättika el. citron; en av de fyra (el. fem) grund­smakerna kem.kokk.MOTSATSantonymbasiskantonymalkalisk JFRcohyponym1beskcohyponymsöt 1cohyponym1saltcohyponymumami surkålsjöarna har blivit sura av alla svavel­utsläppen vatten­lösning har sur reaktion om dess pH är mindre än 7○särsk. med ton­vikt på smakensura apelsinersura äpplensura upp­stötningar○äv.som (delvis) smakar eller luktar skämt eller jäst särsk. om ngt som förväntas ha annan smak el. lukt sur mjölklukten av sur disk­trasagöra livet surt för ngnseliv 1 komma surt efter få o­behagliga konsekvenser senare​ är inte grund­arbetet väl­gjort när man målar fönster kan det komma surt efter sur bergartsebergart sur som en citron2mycket surfrämst om person​ får hon inte fönster­plats på tåget blir hon sur som en citron sur som ättikamycket surfrämst om person​ han var sur som ättika över att lovet redan var slut surt förvärvade med stor möda förvärvade​ barnen slösade bort hennes surt förvärvade pengar sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. sur ’sur; o­behaglig’; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’fuktig’ 2blöt om ngt som ska vara torrt vard.admin.dyngsurgenomsurhon hängde upp den sura diskhanddukenstrumporna var sura efter skogs­promenadensedan 16593irriterad och grinig permanent el. (vanligen) till­fälligt vard.admin.psykol.JFRcohyponymgrinigcohyponymmisslyntcohyponymsurmulencohyponymvresig 1 han är inte sur, bara tröttde blev sura på henne för att hon inte kom i tid○äv. om handling e.d.hon gav honom en sur blickgnäll och sura minersur (på ngn) (för/över ngt/att+V/SATS)sedan 1619