Svensk ordbok 2009, webbversion

su`tare substantiv ~n äv. vard. sutarn, plur. ~, best. plur. sutarna sut·ar·enen grå­grön karp­fisk som har mycket små fjäll och som till­bringar vintern i dvala i bottengyttja zool.SYN.synonymlindare 2 sedan mitten eller senare hälften av 1400-taletFem Mose böckerfornsv. sutare ’sutare; sko­makare; garvare’ (ev. efter de becktrådsliknande skägg­tömmarna); av lat. su´tor ’sko­makare’; besl. med sy