substantiv ~n svägerskor
sväger·skan●kvinna som är gift med bror till viss person eller som är syster till viss persons make
släkt.yrk.JFRcohyponymsvåger
○äv. ngt utvidgatkvinna som är gift med viss persons makes bror
ngns svägerska, svägerska till ngnsedan 1477Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. svagerska, sväghirska; av lågty. swegersche med samma betydelse, till sweger ’svärmor’; jfr svåger, svärfar