Svensk ordbok 2009, webbversion

sväll`a verb svällde svällt, pres. sväller sväll·er●ibl. med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad öka i om­fång ofta på grund av an­samling av vätska; särsk. om (mer el. mindre) organisk före­teelse Nollden stukade foten hade svällt upp ordentligtdörren gick inte att stänga för träet hade svälltknopparna sväller och slår ut på några dagarlåt bönorna svälla i vatten○äv. om abstrakta före­teelseröka (för) kraftigt i om­fattning annonsutgifterna hade svällt kraftigt det senaste året○äv. utan inne­börd av förändringvanligen pres. part. vara ut­spänd eller bukig svällande ballong­segelsvällande arm­musklerhennes svällande barm○äv. bildligt i ut­tryck för (märkbart) stark känsla e.d.han svällde av stolthetsvällasedan ca 1430Själens tröstfornsv. svälla; gemens. germ. ord, besl. med svall, svullen, svulst Subst.:vbid1-351204svällande, vbid2-351204svällning