Svensk ordbok 2009, webbversion

sväng substantiv ~en ~ar sväng·en●(hastig) rörelse runt el. åt sidan; särsk. av (person i) for­don dans.samh.trafik.JFRcohyponym1böjcohyponymgircohyponymkurva 1 högersvängundansvänghon gjorde en tvär sväng○äv. (med bara tänkt rörelse)krökning av väg JFRcohyponymkrök 1 han ramlade av cykeln i svängen○äv. mer el. mindre bildligt, spec.kortare färd för nöjes skull vard.JFRcohyponym1runda krogsvänghon tog en sväng runt kvarteret med hundenska vi göra en sväng med bilen ut på landet?○spec. äv.dans ska vi ta oss en sväng?○spec. äv. om sam­hälleliga service­funktioner o.d., med ton­vikt på organisationen el. personerna som arbetar i deni sammansättn. vard.JFRcohyponymapparat 2 psyksvängensnösvängensocialsvängenvårdsvängen○spec. äv. i ett ut­tryck för (ibl. själv­tagen) handlings­frihet e.d.hon tog ut svängarna ordentligt i sitt in­lägghänga med i svängarna lyckas hålla sig kvarunder en vådlig färd​ han hade svårt att hänga med i svängarna när hästen började skena ○ ofta bildligt​ nya fondtyper poppar upp titt som tätt och för en vanlig fond­sparare kan det vara svårt att hänga med i svängarna (vara med/ute) i svängen(vara med/ute) i det all­männa nöjes­livet​ när de var yngre var de ofta ute i svängen på helgerna sedan 1589till svänga